Aakon des Chevaloupsgreg "Oki"
Tänker nu berätta lite om min hund "Oki". Hur det kommer sig att jag köpte honom, hur han varit och är i dag bla.
Efter att jag och min sambo flyttade från lägenheten i stan och hyrde ett stort fint hus ute på landet så bestämde jag mig för att det var en bra tid då för att skaffa en egen hund, jag hade mycket tid till övers också, då jag för tillfället inte hade något arbete. Jag läser mycket om många olika raser och känner till många bra. Jag är inte heller den som intresserar mig extra för dom "vanligaste" raserna utan jag har alltid varit mer intresserad av dom ovanliga och svårare raserna som kräver lite mer tanke och engagemang bakom innan man skaffar sig en sådan slags hund.
Jag började då att kolla lite extra mycket på Eurasiern och tyckte att det skulle vara en lagom hund för mig då. Var in på klubbens hemsida och klickade mig därefter in på omplaceringar. (Att köpa valp var inte aktuellt för mig).
Jag fick då syn på "Oki". En 6 årig importerad Eurasierhane från Frankrike, med en fantastisk utstrålning! Jag kände direkt att jag var tvungen att ringa till ägaren om honom. Dåvarade ägaren till Oki har en framgångsrik kennel här i Sverige. Det kändes också bra att han fanns hos en bra kennel, tänkte jag.. Efter ett par samtal med ägaren bestämde vi att vi skulle mötas upp så vi fick träffa Oki. Hon hade med sig Oki + massa fler eurasier (Troligtvis för att Oki skulle känna sig trygg). Jag bestämmer mig i vilket fall att ta med honom hem på prov i ca. två månader.
Efter att jag och min sambo flyttade från lägenheten i stan och hyrde ett stort fint hus ute på landet så bestämde jag mig för att det var en bra tid då för att skaffa en egen hund, jag hade mycket tid till övers också, då jag för tillfället inte hade något arbete. Jag läser mycket om många olika raser och känner till många bra. Jag är inte heller den som intresserar mig extra för dom "vanligaste" raserna utan jag har alltid varit mer intresserad av dom ovanliga och svårare raserna som kräver lite mer tanke och engagemang bakom innan man skaffar sig en sådan slags hund.
Jag började då att kolla lite extra mycket på Eurasiern och tyckte att det skulle vara en lagom hund för mig då. Var in på klubbens hemsida och klickade mig därefter in på omplaceringar. (Att köpa valp var inte aktuellt för mig).
Jag fick då syn på "Oki". En 6 årig importerad Eurasierhane från Frankrike, med en fantastisk utstrålning! Jag kände direkt att jag var tvungen att ringa till ägaren om honom. Dåvarade ägaren till Oki har en framgångsrik kennel här i Sverige. Det kändes också bra att han fanns hos en bra kennel, tänkte jag.. Efter ett par samtal med ägaren bestämde vi att vi skulle mötas upp så vi fick träffa Oki. Hon hade med sig Oki + massa fler eurasier (Troligtvis för att Oki skulle känna sig trygg). Jag bestämmer mig i vilket fall att ta med honom hem på prov i ca. två månader.
Kändes inte heller som ett alternativ att inte ta med honom då den dåvarande ägaren skulle avliva honom om jag inte hade tagit honom.
Så fort vi kom hem gick vi en promenad. Han var väldigt stressad och visste väl inte riktigt hur han skulle agera. Han drog mycket i kopplet och var allmänt osäker. Han var väldigt mager och pälskvalitén var usel!
Dom första dagarna fick han vara mest för sig själv inne för att finna sig, han var mest vid ytterdörren och tryckte. Jag märkte hur stressad och osäker han var, kunde inte slappna av alls, speciellt när vi var uppe och gick där han var. Därför tog jag det väldigt lugnt med honom, kunde ligga på golvet med honom i timmar för att få honom att känna någon slags trygghet och lugn.
Samtidigt som jag var tvungen att vara lugn med honom så var jag även tvungen att vara bestämd och ge honom en trygg ledare. Jag visste att för att få den bästa kontakten med en hund är att vara ute och gå! Så nummer ett att börja träna var att promenera. Jag var ute jämt för att bara gå, gå, gå och gå med honom. Det var inte så lätt för han hade uppenbarligen inte gått mycket i koppel. Drog väldigt mycket och var överallt, fick ibland panik och ville slita sig ur halsbandet.(vilket han från början inte ens ville låta oss ta på honom).
Dom första dagarna fick han vara mest för sig själv inne för att finna sig, han var mest vid ytterdörren och tryckte. Jag märkte hur stressad och osäker han var, kunde inte slappna av alls, speciellt när vi var uppe och gick där han var. Därför tog jag det väldigt lugnt med honom, kunde ligga på golvet med honom i timmar för att få honom att känna någon slags trygghet och lugn.
Samtidigt som jag var tvungen att vara lugn med honom så var jag även tvungen att vara bestämd och ge honom en trygg ledare. Jag visste att för att få den bästa kontakten med en hund är att vara ute och gå! Så nummer ett att börja träna var att promenera. Jag var ute jämt för att bara gå, gå, gå och gå med honom. Det var inte så lätt för han hade uppenbarligen inte gått mycket i koppel. Drog väldigt mycket och var överallt, fick ibland panik och ville slita sig ur halsbandet.(vilket han från början inte ens ville låta oss ta på honom).
Oki blev till slut bättre med att gå i koppel, jag lärde honom att inte dra och att gå på rätt sida. Med tiden när han blev tryggare med mig så gick det utmärkt. Så då var det dags att börja åka bil! För att han ska bli så trygg i sig själv som möjligt måste han följa med mig överallt. Han totalvägrade nästan att hoppa in i bilen, men han gjorde det efter att jag visat att han måste. Han pep, gnällde och rörde sig inte under bilturerna.
Han fick följa med mig till min mamma och ofta upp på staden för att socialiseras. Han var stressad och kände sig jätte trängd vart jag än tog honom. Fick panikattacker när det blev för mycket folk, under broar/tunnlar, mellan byggnader och även hos min mamma i hennes hus.
Jag hade alltså två månader på mig att bestämma mig så jag måste alltså se till att han går ihop med mina tre perserkatter! Det började inte bra alls. Han högg efter dom och kollade på dom som små köttbitar.
Efter första lilla attacken han gjorde bröt jag nästan ihop i tårar, jag tänkte att nu är det kört det här går inte han kommer ha ihjäl dom. tänk om jag måste lämna tillbaka Oki? Då blir han ju avlivad! Jag gav mig fan på att det skulle funka så han fick börja med att vänja sig vid katterna genom en gallerdörr, så han fick se dom och vänja sig vid deras lukt. Jag tillrättavisade varje gång han fick den där "blicken" mot katterna. Så fick det vara den första månaden.
Efter första lilla attacken han gjorde bröt jag nästan ihop i tårar, jag tänkte att nu är det kört det här går inte han kommer ha ihjäl dom. tänk om jag måste lämna tillbaka Oki? Då blir han ju avlivad! Jag gav mig fan på att det skulle funka så han fick börja med att vänja sig vid katterna genom en gallerdörr, så han fick se dom och vänja sig vid deras lukt. Jag tillrättavisade varje gång han fick den där "blicken" mot katterna. Så fick det vara den första månaden.
Sen var det dags för att utmana både mig, Oki och katterna. Jag tog bort gallerdörren och alla fick gå tillsammans (under uppsikt!), för att komma någon vart i träningen måste man våga ta det hela till nästa nivå. Han försökte ett antal gånger nypa dom, varje gång gav jag en tillrättavisning och la ner honom på golvet tills han lugnat sig. Tänk er också att han fortfarande var osäker på mig så han tog mina tillrättavisningar ganska hårt. Men det fanns inget annat alternativ än att göra det för att han skulle bli en sund, trygg hund.
Det finns så himla mycket att berätta under hans "rehabilitering" om man nu kan kalla det så. Det har varit jobbigt, ledsamt men också otroligt lyckligt pga. han framgångar.
Nu är det ca 1 år och 8 månader sedan jag fick hem Oki.
I dag älskar Oki att gå i koppel, han älskar att åka bil, det är inga problem att ta med honom ut på stan för att gå, han har inga problem med att vara hos min mamma eller hemma hos någon annan, han älskar att bara ligga ute på gräsmattan och njuta tillsammans med katterna som springer som dom vill. Jag litar på honom till 100 % tillsammans med katterna i dag. Dom ingår i hans flock och ska inte röras. Bästa kattkompisen är Peggy som alltid ligger vid han sida framför huset. Framförallt så har han full tillit till mig och min sambo!
Det finns så himla mycket att berätta under hans "rehabilitering" om man nu kan kalla det så. Det har varit jobbigt, ledsamt men också otroligt lyckligt pga. han framgångar.
Nu är det ca 1 år och 8 månader sedan jag fick hem Oki.
I dag älskar Oki att gå i koppel, han älskar att åka bil, det är inga problem att ta med honom ut på stan för att gå, han har inga problem med att vara hos min mamma eller hemma hos någon annan, han älskar att bara ligga ute på gräsmattan och njuta tillsammans med katterna som springer som dom vill. Jag litar på honom till 100 % tillsammans med katterna i dag. Dom ingår i hans flock och ska inte röras. Bästa kattkompisen är Peggy som alltid ligger vid han sida framför huset. Framförallt så har han full tillit till mig och min sambo!
Varför Oki är såhär vet jag inte. Från vissa källor var han framåt och glad mot människor när han kom till sverige vid 8 månaders ålder. Sedan dess vet vi inte så mycket, inte många som fått se honom då han troligtvis bara har befunnit sig på ett och samma ställe under alla dessa år. (Troligtvis inte fått träffat mycket människor)
Han har ett flertal valpar efter sig som visat sig vara trygga och självsäkra! Vilket tyder på att han ger fina valpar efter sig både mentalt och även exteriört från vad jag har fått se. Det är många som hört av sig till mig som har hundar efter Oki som tycker det är jätte kul att få se hur han ser ut i dag.
Han är världens snällaste hund i dag. Han går ihop med vilka hundar som helst, stora som små.
Jag kan låta honom vara ute hur mycket som helst, behöver aldrig ens ha någon uppsikt över honom då han aldrig lämnar gården utan mig. Han följer med mig överallt och har även blivit mycket bättre med främmande människor då han har svårt att lita på folk. (Backar undan och vill inte bli klappad) Därför väljar jag noga vilka som får och inte får klappa honom. Vänner som träffat honom från början och mycket långt efteråt är förvånandsvärt överaskade över hur framåt han är i dag och vilka framsteg jag gjort med honom. Ångrar mig inte en sekund att jag köpte Oki. Jag har lärt honom mycket och gett honom ett värdigare liv samtidigt som han har gett mig mycket kunskap!!
LITE FAKTA OM RASEN
PERSONLIGHET OCH KARAKTÄR
Eurasier är en av de nyare raserna i Sverige, den första registrerades 1994.
Den är framavlad för att vara en idealisk familjehund med ett lugnt
och trevligt sätt för att passa bra in i alla vardagliga situationer.
Det är en medelstor spetshund, harmonisk byggd
för att vara vacker och tilltalande, med tjock underull och en
pälslängd där man skall ana kroppens konturer.
Alla färger utom vitt, vitfläckigt och leverbrun är tillåtet.
Tungan kan vara rosa, blå eller blåfläckig.
Eurasier har inga stora krav på motion och sysselsättning
utan det viktiga är att den får vara med sin familj på allt.
Eurasier tycker inte om att bli lämnad ensam.
EGENSKAPER
Eurasier är en självsäker, lugn hund med en hög retningströskel.
Den är vaksam och uppmärksam utan att vara skällig.
Den har en utpräglad bundenhet till sin familj och kan vara
reserverad mot främlingar. Detta innebär att hunden
kan backa och inte genast vilja ta kontakt men den får
däremot inte vara nervös, aggressiv eller extremt misstänksam.
Genom att låta den som valp träffa olika människor
och miljöer håller man tillbaka denna egenskap och
får oftast en öppen och tillgänglig hund.
Eurasier har ingen utpräglad jaktinstinkt.
Den är ingen vakthund men är en utmärkt varnare
då den är mycket uppmärksam utan att vara skällig.
Eurasier har mycket lätt för att lära men den är inte någon brukshund.
En Eurasier behöver nära kontakt med sin familj och förstående
och konsekvent träning. Med sin robusta hälsa och sitt okomplicerade sätt,
sin anpassningsförmåga och sin trofasthet är den en värdefull familjemedlem.
Den är framavlad för att vara en idealisk familjehund med ett lugnt
och trevligt sätt för att passa bra in i alla vardagliga situationer.
Det är en medelstor spetshund, harmonisk byggd
för att vara vacker och tilltalande, med tjock underull och en
pälslängd där man skall ana kroppens konturer.
Alla färger utom vitt, vitfläckigt och leverbrun är tillåtet.
Tungan kan vara rosa, blå eller blåfläckig.
Eurasier har inga stora krav på motion och sysselsättning
utan det viktiga är att den får vara med sin familj på allt.
Eurasier tycker inte om att bli lämnad ensam.
EGENSKAPER
Eurasier är en självsäker, lugn hund med en hög retningströskel.
Den är vaksam och uppmärksam utan att vara skällig.
Den har en utpräglad bundenhet till sin familj och kan vara
reserverad mot främlingar. Detta innebär att hunden
kan backa och inte genast vilja ta kontakt men den får
däremot inte vara nervös, aggressiv eller extremt misstänksam.
Genom att låta den som valp träffa olika människor
och miljöer håller man tillbaka denna egenskap och
får oftast en öppen och tillgänglig hund.
Eurasier har ingen utpräglad jaktinstinkt.
Den är ingen vakthund men är en utmärkt varnare
då den är mycket uppmärksam utan att vara skällig.
Eurasier har mycket lätt för att lära men den är inte någon brukshund.
En Eurasier behöver nära kontakt med sin familj och förstående
och konsekvent träning. Med sin robusta hälsa och sitt okomplicerade sätt,
sin anpassningsförmåga och sin trofasthet är den en värdefull familjemedlem.
