Aakon des Chevaloupsgreg "Oki"
Efter att jag och min sambo flyttade från lägenheten i stan och hyrde ett stort fint hus ute på landet så bestämde jag mig för att det var en bra tid då för att skaffa en egen hund, jag hade mycket tid till övers också, då jag för tillfället inte hade något arbete. Jag läser mycket om många olika raser och känner till många bra. Jag är inte heller den som intresserar mig extra för dom "vanligaste" raserna utan jag har alltid varit mer intresserad av dom ovanliga och svårare raserna som kräver lite mer tanke och engagemang bakom innan man skaffar sig en sådan slags hund.
Jag började då att kolla lite extra mycket på Eurasiern och tyckte att det skulle vara en lagom hund för mig då. Var in på klubbens hemsida och klickade mig därefter in på omplaceringar. (Att köpa valp var inte aktuellt för mig).
Jag fick då syn på "Oki". En 6 årig importerad Eurasierhane från Frankrike, med en fantastisk utstrålning! Jag kände direkt att jag var tvungen att ringa till ägaren om honom. Dåvarade ägaren till Oki har en framgångsrik kennel här i Sverige. Det kändes också bra att han fanns hos en bra kennel, tänkte jag.. Efter ett par samtal med ägaren bestämde vi att vi skulle mötas upp så vi fick träffa Oki. Hon hade med sig Oki + massa fler eurasier (Troligtvis för att Oki skulle känna sig trygg). Jag bestämmer mig i vilket fall att ta med honom hem på prov i ca. två månader.
Dom första dagarna fick han vara mest för sig själv inne för att finna sig, han var mest vid ytterdörren och tryckte. Jag märkte hur stressad och osäker han var, kunde inte slappna av alls, speciellt när vi var uppe och gick där han var. Därför tog jag det väldigt lugnt med honom, kunde ligga på golvet med honom i timmar för att få honom att känna någon slags trygghet och lugn.
Samtidigt som jag var tvungen att vara lugn med honom så var jag även tvungen att vara bestämd och ge honom en trygg ledare. Jag visste att för att få den bästa kontakten med en hund är att vara ute och gå! Så nummer ett att börja träna var att promenera. Jag var ute jämt för att bara gå, gå, gå och gå med honom. Det var inte så lätt för han hade uppenbarligen inte gått mycket i koppel. Drog väldigt mycket och var överallt, fick ibland panik och ville slita sig ur halsbandet.(vilket han från början inte ens ville låta oss ta på honom).
Efter första lilla attacken han gjorde bröt jag nästan ihop i tårar, jag tänkte att nu är det kört det här går inte han kommer ha ihjäl dom. tänk om jag måste lämna tillbaka Oki? Då blir han ju avlivad! Jag gav mig fan på att det skulle funka så han fick börja med att vänja sig vid katterna genom en gallerdörr, så han fick se dom och vänja sig vid deras lukt. Jag tillrättavisade varje gång han fick den där "blicken" mot katterna. Så fick det vara den första månaden.
Det finns så himla mycket att berätta under hans "rehabilitering" om man nu kan kalla det så. Det har varit jobbigt, ledsamt men också otroligt lyckligt pga. han framgångar.
Nu är det ca 1 år och 8 månader sedan jag fick hem Oki.
I dag älskar Oki att gå i koppel, han älskar att åka bil, det är inga problem att ta med honom ut på stan för att gå, han har inga problem med att vara hos min mamma eller hemma hos någon annan, han älskar att bara ligga ute på gräsmattan och njuta tillsammans med katterna som springer som dom vill. Jag litar på honom till 100 % tillsammans med katterna i dag. Dom ingår i hans flock och ska inte röras. Bästa kattkompisen är Peggy som alltid ligger vid han sida framför huset. Framförallt så har han full tillit till mig och min sambo!
LITE FAKTA OM RASEN
Den är framavlad för att vara en idealisk familjehund med ett lugnt
och trevligt sätt för att passa bra in i alla vardagliga situationer.
Det är en medelstor spetshund, harmonisk byggd
för att vara vacker och tilltalande, med tjock underull och en
pälslängd där man skall ana kroppens konturer.
Alla färger utom vitt, vitfläckigt och leverbrun är tillåtet.
Tungan kan vara rosa, blå eller blåfläckig.
Eurasier har inga stora krav på motion och sysselsättning
utan det viktiga är att den får vara med sin familj på allt.
Eurasier tycker inte om att bli lämnad ensam.
EGENSKAPER
Eurasier är en självsäker, lugn hund med en hög retningströskel.
Den är vaksam och uppmärksam utan att vara skällig.
Den har en utpräglad bundenhet till sin familj och kan vara
reserverad mot främlingar. Detta innebär att hunden
kan backa och inte genast vilja ta kontakt men den får
däremot inte vara nervös, aggressiv eller extremt misstänksam.
Genom att låta den som valp träffa olika människor
och miljöer håller man tillbaka denna egenskap och
får oftast en öppen och tillgänglig hund.
Eurasier har ingen utpräglad jaktinstinkt.
Den är ingen vakthund men är en utmärkt varnare
då den är mycket uppmärksam utan att vara skällig.
Eurasier har mycket lätt för att lära men den är inte någon brukshund.
En Eurasier behöver nära kontakt med sin familj och förstående
och konsekvent träning. Med sin robusta hälsa och sitt okomplicerade sätt,
sin anpassningsförmåga och sin trofasthet är den en värdefull familjemedlem.
Mycket sorgligt att läsa men helt underbart att du har kunnat ge honom det han behövde som mest, ett tryggt hem.....
Håller med Nina till fullo, både sorgligt och glädjande att läsa ditt inlägg! Hoppas fler kommer :)
Kram
Daniel och Hjulle
Vad jag vet så var han redan otroligt nervös när han kom till Sverige. Tror att förra ägaren räddade honom från ett liv i hundgård. Han hade nog aldrig varit med om normala hundsaker innan han kom till Sverige. Har själv en underbar valp efter honom. Världens snällaste men med mycket nerv. Tror att en hund av hennes typ blivit precis som sin Oki var om hon inte fötts upp i hemmiljö och sedan alltid varit med som en familjemedlem.
Det borde finnas fler människor som du, som tar hand om hundar, som inte mår bra av olika anledningar. All heder åt dig som räddade livet på denna vackra hund, jag hoppas ni får många fina år tillsammans. Din historia här ovan är både sorglig, och enormt glädjande att läsa, lycka till i fortsättningen, Eva.
Meget bra jobbet. Det skulle vært mange mennesker som deg. Han er jo så vakker og DET blikket:-) Håper dere får mange gode år sammen.Han fikk en trist og vondt start på livet, men takket være deg har han det godt i dag. Kramar från oss i Norge.
Heder åt sådana människor som du:)
Jag hoppas du vet, att du är en fantastisk person!
Att få ett sådant lugnt och harmoniskt liv, måste för Oki kännas, som om han kommit till paradiset.
Med stor risk för att mitt inlägg kommer att bli raderat så tar jag ändå chansen att skriva om Oki och den tiden han fanns hos mig då denna blogg till viss del innehåller lögner som skulle kunna klassas som förtal. Oki kom till oss från Frankrike som ung och mycket osäker, hade levt sina första tid i hundgård. Han levde ett fritt liv här hemma med oss och var bästa vän med Nicke, de älskade varann. Jag går sällan med mina hundar i koppel då de har den möjligheten att gå fritt i skogen på promenaden. Han var alltid osäker på främmande men vi gjorde så gott vi kunde och han var med på mycket, både i husbil på resor och annat men han blev aldrig riktigt trygg i nya miljöer. Och som alla säkert vet som har flera hundar så har man ansvar att alla ska få samma möjlighet. Sen kom en tid då Nicke och Oki började tycka mindre om varann och våldsamma slagsmål utbröt, dessa eskalerade till en nivå då det inte längre gick att ha dem på samma gård, ett massa passande med dörrar och grindar. Där bestämmde vi oss för att det var bättre att Oki skulle få komma till någon som hade mer tid och där han inte behövde kämpa med en annan hane och mellan varven ej heller kunna få vara med. Givetvis så fick grabbarna turas om att vara med resten av gänget och oss här hemma. Jag skrev om Oki på hemsidan och Pernilla kontaktade oss. Jag har hela tiden varit öppen om hur han är och att han behöver tygghet och jag skrev även i kontraktet att "Oki är en osäker kille som behöver lite tid i nya situationer. Trivs bäst på landet och väljer vilka han gillar och inte gillar osv." Vi möttes utanför Ludvika då Pernilla inte hade möjlighet att åka ända upp till oss och jag tog inte med mig fler hundar för att han skulle vara säkrare utanför att jag kanske var tvungen att ta med fler. Han åkte på två månaders prov och Pernilla önskade ha honom kvar efter den tiden och försäkrade att det inte var några problem. Vi hade ganska tät kontakt i början men sen trappades det av då Pernillas telenr. inte längre var det som jag tidigare hade fått. Att han skulle avlivas har aldrig varit aktuellt utan är ren och skär lögn. Jag hade väntat tills jag hade hittat någon som kunde ta sig ann honom. Jag var nöjd med Okis omplacering och lag tycker att det är ledsamt att man skriver saker som inte är sanna, jag hoppas dock Oki har det bra hos Pernilla och att han är älskad för den han är, lika älskad som han var när han bodde hos oss. Och till Sofie och Eva. Sofie, anledningen till att han inte har varit ute så mycket är för att han inte har trivts så bra i dessa situationer med massvis med folk. Eva, du känner mig mycket väl och jag dig, ledsamt att man ska få uppleva samma sak igen.
Jag tror att Oki har det bra där han är nu och jag hoppas att han får fortsätta leva hos Pernilla.
Hälsningar Marita, fd. ägare till Oki och jag lovar han var högt älskad hos oss precis som alla andra djur är här hemma.
Kanske jag tolkar din berättelse fel men jag måste bara få skriva att det till viss del känns som en smutskastning av Okis förre ägare. Delar av det du skriver stämmer inte alls. Jag har träffat Oki många gånger under åren då han befann sig hos sin förra ägare och har alltid förundrats över hur vacker och ståtlig han var. Var han misskött? Inte det minsta! Att han skulle vara en social och framåt hund är en stor överdrift. Han var mycket reserverad mot främmande och med tanke på hans start i livet då han bodde i Frankrike är väl inte det så konstigt? Många eurasier behöver mycket socialisering som valp (och som alla valpar även miljöträning), de behöver en nära kontakt till sin familj för att bli en öppen och tillgänglig hund vilket jag förstått var en bristvara för Okis del under sina första levnadsmånader. Det finns inga som helst tvivel på att Okis förra ägare tar väl hand om alla sina hundar, de är familjemedlemmar och är högt älskade.
Jag tvivlar heller inte på att du har lagt ner mycket av din tid och att du har gjort ett bra jobb med honom och jag hoppas innerligt att allt du skriver om hur hans liv ser ut idag är fullständigt sant. Hur som helst så är det Okis välbefinnande som är det viktigaste i allt detta och jag önskar er ett fint och långt liv tillsammans!
Vilken klippa du är som har kämpat med Oki och har vunnit hans förtroende, Jag har själv tagit hand om en omplacering av en Eurasier hane. han var 6 månader när han kom till mig och var så rädd att jag inte visste vad jag hade givit mig in i.
I dag 8 år senare har jag värdens gosigaste kille som inte lämnar min sida när vi är ute och hemma är han en riktig kelgris. Visst han är fortfarande väldigt reserverad för andra synnerhet män, men om man nonchalerar honom och låter han ta eget initiativ så tillåter han att man klappar honom.
Jag önskar er all lycka och många härliga år tillsammans.
Tänker också skriva ner några rader här eftersom det gäller mina vänner.
Det är verkligen LÅGT att gå ut med att Pernilla och hennes mor skulle ljuga om att Oki skulle avlivas om inte Pernilla kunde behålla honom.
Varför skulle dom göra det?? Helt befängt!!
Jag har också träffat Oki,två första gångerna som valp.Första gången var den 16 sept.2005. Oki var 7 1/2 mån.Jag vill tala om att han var en högst normal Eurasiervalp inga överdrifter, men jag fick klappa honom. Jag kommer så väl ihåg Oki för det var första gången jag var på den kenneln.
Det är väl helt naturligt att man undrar hur Oki mått och hur han haft det i sitt liv. När nu Pernilla lyckades att få honom så trygg och fin som han är idag på lite drygt ett år så måste ju tanken komma..... han bodde dock på kenneln i över sex år.
Han kunde t.e.x. fått följa med på Eurasier-träffarna kenneln annordnade i April-2006. Oki 1 år.
Sept.-2007.Oki 1 1/2 år.April-2008. Oki 3 år.
Om man älskar sin hund som det yppas här kanske han skulle fått ett annat hem tidigare.